Den Stressiga Värmen

Standard

Idag hade vi 38 plusgrader här enligt min iPod, och jag tvivlar inte en sekund på att det var sant. Känns som att det är väldigt tidigt för en sådan hetta, och det gör mig lite rädd för vad vi egentligen har att vänta nu framöver sommaren. Bailey har legat död på golvet hela dagen (hon får ju egentligen inte vara inomhus… något som fortfarande stör mig så till den grad att jag vill explodera… men när ingen ser så är hon alltid här), och jag har täckt över henne med en blöt snusnäsduk för att svalka henne något. Vet dock inte om det var tillräckligt så idag blir det nog till att blöta ner hela henne i mitten av dagen för att få ner kroppstemperaturen något. Vad som bekymrar mig dock är vad som händer om jag nu inte skulle vara här..! Vem ska då se till att hon inte blir överhettat? Förstår inte hur hundarna överlever klimatet här i ärlighetens namn.

Lite tidigare under dagen så var jag här inomhus när jag hörde någon kalla på hunden ute. Det händer ofta då hon i princip har fler vänner än vad jag har, så hon sprang glatt ut genom dörren. Därefter hörde jag en kvinna säga till någon:

”Den här hunden är lyckligt lottad, vet du det? Hon hittades på gatan när hon var liten, en sådan där gatuhund var det, och här bor det en tjej som adopterade henne. Du anar inte vilket bra liv den här hunden lever här, det är imponerande! Tjejen duschar henne regelbundet, hon har sin hundkoja, sina hundleksaker, får promenera varje dag och sover inomhus. Kan du tänka dig det? Tjejen bryr sig inte om att det bara är en vanlig blandras, utan hon behandlar henne som om hon vore en dyr rashund. Hon har förändrat den här hundens liv.”

…Då blev jag lite glad i hjärtat när jag hörde det. Gillar inte riktigt det där om att jag behandlar henne som om hon vore en dyr rashund då jag anser att alla hundar är precis lika mycket värda – renrasiga eller inte – men då hon sa det med en så pass god baktanke så låter jag bli att bekymra mig över det. Hur som helst så var det fint att höra. Det låter som självklarheter för oss i Sverige, men här är det tyvärr inte så. Vad fint att någon har uppmärksammat det, för en anledning till varför jag känner att det är värt besväret att ha hund här är för att jag vill visa för folk att det finns bättre sätt att ta hand och njuta av sin hund än standarden som råder här just nu.

Annonser

About croquetas411

Jag heter då alltså Jannike och jag är 23 år. För tillfället så bor jag i Mexico där jag pluggar på distans och lever livet tillsammans med mina vänner och min hund. Detta kommer att vara en plats där jag berättar om mitt liv här, men också om den Animal Rescue-gruppen som jag är voluntär för. Det är en organisation här i min stad som hjälper hemlösa katter och hundar (så kallade "street dogs" och "stray cats"). Den är helt voluntär-baserad och igen som hjälper till får någon form av betalning. De hankar sig fram på extremt små medel, ingen hjälp ifrån regeringen eller annat, och allt är baserat på voluntärerna själva och på donationer ifrån mestadels privatpersoner. Jag har nu bestämt mig för att bli mer aktiv i detta än vad jag varit tidigare, så jag hoppas att ni följer med. Här är mottot "No compras una de rasa, adopta una sin casa" vilket i princip betyder att hellre än att köpa en rasren hund eller katt så ska man adoptera en som inte har något hem. Jag håller med. Mexico är tyvärr smockfullt av hemlösa blandrashundar (och även renrasiga) samt katter, och det är en hemsk syn. De som jobbar här med detta vinner ingenting alls på det, det tjänas inga pengar på djuradoptioner eller liknande då det mesta en adoptant kan få slänga ut är ca 70 svenska kronor för ett djur som då är vaccinerat, avmaskat och kastrerat. Följ med i kampen om djurens rätt i det Mexikanska samhället, och i min vardag tillsammans med mina vänner och med min hund Bailey.

2 responses »

  1. åh så fint sagt, jag förstår att det värmde! Och egentligen är det ju bra på att honr eagerade över att det var en gatuhund, det kan nog behövas sådana reaktioner för att andra ska förstå att en blandras kan vara precis lika fin och underbar…. Känns som om det är lite klassfördelning i hundsamhället ibland!

    Och jag kan ju inte annat än att hålla med om att hon blir väldigt fin på bild 😉

Lätta Hjärtat Här

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s